Rädslan att inte räcka till

Mukaan Karoliina • 9 June 2020

Rädslan att inte räcka till

 

Jag pratade med en kund på yogastudion här om dagen. Tänkte inte så mycket på vad hon sa just då. Men efter nästan en vecka landade något av vad hon sa i mig.

 

Hon sa att hon gärna berättar om yogan och försöker få vänner och bekanta nyfikna på att också komma och prova på. Men att många inte vågar, säger att de inte kan, inte är så där viga osv. 

 

Det slog mig att vi som försöker föra yogan till folket, göra det till något för alla – för i grund och botten är det en möjlighet för vem som helst att komma sig själv närmare, må bättre, stressa mindre, landa mer i nuet – vi kanske har misslyckats? (med “vi”, syftar jag främst på oss i västvärlden) Vår intention är god. Vi lägger ner timmar av egen praktik och tankeverksamhet på att skapa klasser och stunder för våra kunder. Vi marknadsför i flera olika kanaler med olika sorts budskap, snygga tilltalande bilder, förförande ord. Vi lockar några, övertygar en del, skapar begär hos andra. Men kanske skapar vi också rädsla hos många? Rädsla för att inte passa in, inte kunna allt det som man ser på bilderna, rädsla för att inte förstå vad det handlar om, rädsla för att misslyckas. 

 

Jag såg på en dokumentär nyligen om USAs första mörka kvinnliga självgjorda miljonär. Hennes resa från tvätterska till att skapa och äga en miljonbusiness inom skönhetsvård för mörkhyade var inspirerande. I ett klipp presenterar hennes man en ny reklamkampanj – en fantastisk snygg slank mörkhyad kvinna (som de facto ser mer vit ut än mörk). Han menar att hon är den alla vill vara (men aldrig kommer bli) och att hon därför säljer. Hon skapar begäret efter en produkt och utlovar att använder man bara den här produkten så kommer man se ut som henne. Låter bekant, inte sant – tänket lever kvar än idag inom reklambranschen. MEN min poäng är här att kvinnan som äger företaget avvisar kampanjen och väljer att sätta sitt eget ansikte på produkterna. Varför? Jo, för att hennes mål med hela företaget är att visa att mörkhyade kvinnor kan göra business och stå på egna ben oberoende av vem de är. Hon vill stärka andra kvinnor och skapa möjligheter för dem att också vara mera självständiga. Genom att vägra den perfekta kvinnan på bilden öppnar hon istället för den mänskliga kvinnan som bär sin skönhet på insidan, i sin egen styrka, precis som hon är. 

 

Så vad är det vi säljer med alla dessa perfekta bilder av yogis och yoginins som tycks kunna forma kroppen hur som helst? Vi kommer inte ifrån att de flesta som erbjuder yoga gör det i form av en business. Verksamheten ska inbringa pengar, det handlar om att sälja. Inget fel med det, men alla vi som gör det bör fråga oss vad det är vi säljer och på vilket sätt. För skapar vi inte med den perfekta bilden också ett begär hos den andra att kanske vilja vara lite likadan? Kom på mina yogaklasser så kommer du kunna bli som den på bilden? Ditt liv kommer bli som den rosaskimrande solnedgången. Eller budskapet kunde kanske också tolkas som; kom på mina yogaklasser om du redan är som på bilden, det här är en inside grej för de redan frälsta. Jag skulle säga att intentionen är långt ifrån detta, åtminstone för många lärare. Men risken är att vi utan att vi vet om det ändå faller dit, in i ett marknadsföringstänk som precis som för hundra år sedan i USA skulle skapa ett begär efter att bli den perfekta människan. 

 

Jag ska vara ärlig – jag har fallit i samma grop. Jag har varit så upptagen av att försöka verka vara den “perfekta” läraren, den “perfekta” yoginin att jag ibland glömt varför jag gör det och för vem. Kroppsnormerna i vårt samhälle och eftersträvan efter perfektionism på alla plan har smugit sig in i precis den praktik och verksamhet som i grund och botten jobbar för det motsatta. 

 

Realiteten är denna; Jag yogar inte varje dag, jag mediterar inte varje dag. Jag är utmattad och totalt ur balans. Men jag älskar det yogan ger mig när jag gör det – mer kroppskännedom, lugn, rörlighet, lite mindre stress, lite mer närvaro. Och det är därför jag vill ge det vidare till andra! Inte för att upprätthålla en drömbild eller illusion. Jag kanske inte är som en annan lärare, men vad spelar det för roll? Det är ju liksom det som är själva grejen. Om yoga är något för alla, torde det även finnas alla sorts lärare –  med alla sorts kroppar, med alla sorts vardagar, med alla sorts livssituationer. 

 

Jag hoppas att du inte ska vara rädd för att komma och prova på yoga, men jag förstår varifrån rädslan kanske kommer. Jag bär ju på den själv ibland, fast jag redan “står på andra sidan”. Tänk om någon märker att jag ju egentligen inte kan så mycket, är så vig, vet exakt vad jag gör, eller är så perfekt? Rädslan att inte räcka till precis som vi är – om den får för mycket plats riskerar den att avskärma oss ifrån oss själva tills vi inte ens längre vet vem vi är.

 

Så var inte rädd, utan känn dig välkommen precis som du är. Stig in i din egen inre styrka och lev därifrån! Jag lovar att försöka göra samma sak. 

 

Kram

Helena

Yogalärare, Helena von Schoultzh

Vem passar Yoga för? En stor fråga.

Samanlaisia artikkeleita

Vem passar Yoga för? En stor fråga.


Mukaan yoga-kahe • 27 November 2019

Ota yhteyttä